Jag har efter nästan ett års uppehåll återupptagit bloggandet. Varför, kan man undra. Uppriktigt sagt är det mest för att jag har alldeles för mycket fritid, samt för att jag varken orkar eller vill uppdatera bilddagboken hela tiden. Dessutom kan jag välja att vara mer anonym här, vilket kan vara en fördel.

Nåväl. De senaste dagarna har jag inte gått i skolan. Jag vet inte heller när och om jag tänker fortsätta med det. Jag trivs ganska bra i hemmets lugna vrå, framför min dator och omgiven av olästa böcker.

Dagens största äventyr var att kontrollera brevlådan. Mycket riktigt fann jag där ett efterlängtat Bokuspaket, innehållandes en 450 sidor tjock " the Savage sword of Conan the Barbarian"-volym, samt HP Lovecrafts "Fallet Charles Dexter Ward".


Conan-volymen är nog det största som har hänt på seriefronten på ett bra tag. Fast jag köpte faktiskt "Simons 120 dagar" av Simon Gärdefors häromdagen. Jag har alltid hyst något slags hatkärlek till svenska serier. De är väldigt ofta svåra, ångestfyllda, vänsterinriktade och kultursidiga. Allt som jag gillar, alltså. Men samtidigt blir det lätt en parodi på sig självt. Jag drar mig numer för att använda ordet "pretentiöst", vilket mycket möjligt kan vara ett av 2000-talets mest över- och felanvända ord (näst efter "politiskt korrekt", alltså) men svenska serier lider ofta av detta.

Simons 120 dagar var i alla fall inte något åt det hållet, utan liknade snarare Rocky i sitt upplägg och sin avslappnade och ungdomliga berättandestil. Jag funderar på att dyka ännu djupare i de svenska seriernas nattsvarta värld, och beställa typ Olle Ångest eller Klas Katt, men jag vet inte huruvida jag är redo för ett sådant dramatiskt steg i livet eller ej.