Bajsberga

Jag upptäckte just att jag redan har råkat halvt bryta av mitt bankomatkort. Jag hann ha det i 3 veckor tror jag. Nytt rekord, om jag inte misstar mig. Det är inte helt omöjligt att jag är inne på kort #15 nu. Ganska troligt, faktiskt, om jag räknar lite. Så går det när man inte använder sig av plånbok. Men det börjar kanske bli dags att köpa en nu? Helst vill jag ha en riktigt tacky sådan, gärna med sverigeflaggor eller kanske ett snyggt, fräscht volvomotiv? En plånbok med en ylande varg eller en fredspiperökande indian skulle inte heller sitta helt fel.

Över till något helt annat. Jag har redan lessnat på Korg DS-10. Skulle någon vilja köpa det så säljer jag det gärna, då jag har slarvat bort kvittot på det. Nu sitter jag istället och taggar inför sverigereleasen av Proferssor Laytons Curios village. Fast jag har nästan att flashkort på gång, och med det slipper jag ju köpa spel, någonsin.

För övrigt säljer jag mitt Wii med 8 spel (alla man vill ha, typ + 3 eller 4 spel till SNES/NES-emulatorn) för 3500. Två handkontroller och två dåliga gamecubevarianter följer också med. Alla originalkartonger och manualer finns, tack vare Patriks oklanderliga pedantskötsel av allting. Finns att hämta upp på Lasarettsvägen, eller på Renön om någon nu mot all förmodan skulle ha vägarna förbi.

Känns kul att jag har lagt 5-6000 kr på sweet games i sommar. Fast jag har säkert lagt 3-4000 på böcker och serier. Det däremot, känner jag ingen ångest över. 19000 kr kostade sommaren mig, har jag räknat ut. Jag är dock inte ens nära obesegrad i konsten att bränna pengar, inte ens i mitt eget gäng, där en pentanrunda gärna går loss på 2-3000 kronor för somliga.

Idag lämnade vi in vårt arbete om Wu-Tang Clan. På något mirakulöst sätt fick vi de urpsrungliga 9 sidorna att bli till 16. Allt går med hjälp av rätt typsnitt (arial kändes overkill, så vi körde på gamla hederliga Helvetica) och 1.5 punkters radavstånd. Och listiga radbrytningar, givetvis.

Ska kanske tilläggas att de andra grupperna skrev mellan en och två sidor.

Jag och Rasmus skapade idag en ruggigt episk virveltrumsproduktion. Än så länge har vi använt oss av tre spår; en samplad virvel med sjukt mycket gejtat reverb och kompression från utan denna värld, en inspelad skräpvirvel som låter metalliskt och tunt, samt ett kantslag från sagda virvel. Tillsammans bildar det en sjukt mäktig virvel som ett mycket beundransvärt sätt käkar upp hela ljudbilden till frukost.

Här borde det tilläggas att låten ifråga är en lågmäld, akustisk visa i bästa Anna Ternheimstuk. Helt rätt låt för en fläskig 80-talsvrivel i bästa Born in the USA-stuk, alltså. Vi funderade först på att lägga lite lap steel och kontrabas, och kanske lite finstämd körsång, men lyckades inte ta ut varken ackord eller melodi. Så det kanske får bli några häftiga fissynthar och en gitarr med sjukt mycket chorus och ett fult slapbackdelay istället.

En general midi-sax skulle även det sitta som en smäck, kanske med lite lek med pitchhjulet också, för att få det ultimata sex-ljudet?

Ack, möjligheterna äro oändliga.