Äldreomsorgen i Övre Kågedalen

Idag var en ganska episk dag. Åtminstone ur ett prylperspektiv. Det började med att jag hittade:

Black Hole
The exterminators Vol.II
Äldreomsorgen i Övre kågedalen

Sweet, tänkte jag och låtsades inte märka fakturan och dess egentligen allt för höga belopp. Istället fortsatte jag att glädja mig åt min utmärkta serie- och litteratursmak. Efter inte allt för många timmar kom pappa hem och ropade på mig på det sätt han alltid gör när han har hittat något åt mig på någon av de loppisar han besöker dagligen. Jag ignorerade honom vänligt och fortsatte att frossa i det vansinniga äckel Äldreomsorgen i Övre Kågedalen har att erbjuda.

Efter ett tag dök han trots allt upp på mitt rum med det leendet han alltid har när han gjort ett "fynd". Han sa, inte allt för oväntat, att han hittat något åt mig. Mot all förmodan hade han faktiskt gjort det. Han sträcker fram en skiva åt mig, och jag ser genast att omslaget föreställer Vic Rattlehead.

Epic 2.0

Som om inte detta vore nog fick jag även min ohyggligt efterlängtade synth idag. Den enda smolken i bägaren är att den även är ohyggligt svårprogrammerad. Åtminstone för en vars synthesizerkunskaper sträcker sig längre än till att veta vad attack, sustain, release och decay gör. Nu öppnar sig en helt ny värld av oscillatorer och filtersektioner, allt på en liten LCD-skärm och utan den uppsjö av knappar en gammal hederlig synth bjuder på. Imorgon ska jag försöka gräva mig djupare ner i frekvensmoduleringens underbara värld. Dessutom måste jag ha något slags MIDI-interface så att jag kan programmera vad synthen ska spela med hjälp av Garagebands pianoroll. Då slipper jag spela i takt hela tiden. Och jag slipper de fysiska och teoretiska begränsningar som uppstår när jag ska försöka spela klaviatur.

Det är för övrigt en Alesis Micron. Prestandamässigt dödar den allt vad Microkorg har att erbjuda. Den är ungefär dubbelt så kraftig, mycket snyggare och har både sequencer och loop-funktion. Dessutom har den en hyfsad trumsektion som går att programmera själv. Nackdelen är sagda oöverskådlighet. Jag föredrar faktiskt många knappar, alternativt någon sorts USB-lösning där man kan programmera patcherna i datorn, och sedan tanka över till synthen. Det skulle vara ohyggligt smidigt.

Dessutom har jag försökt räkna matte idag. Det gick ungefär lika dåligt som man kan tänka sig att det ska gå när ett dampbarn ska försöka kombinera en ny leksak med det värsta han vet.