en helt galen kalleskrog.

Gårdagen spenderades som ack så många andra druckna nätter i skydd af stadens mörker. Vi började med att dricka öl på En helt galen Kalles-krog. Jag ljög för killen i baren och sade att jag går på musikhögskolan. Jag vet inte varför, riktigt. Det är andra gången för övrigt. Första gången ljög jag för ett par poliskonstapel som ertappade oss med att dricka folköl i Väggen. Det lustiga är att jag båda gångerna fick frågan. Det ska bli min grej tror jag. Jag ska alltid börja påstå att jag går på musikhögskolan. Medan han hällde upp min Newcastle funderade jag ut ännu mer lögner. Jag tänkte att jag, om han skulle frågat, skulle påstå att jag läser till ljudtekniker. Bara för att vara lite alternativ, och dessutom slippa hamna i en pinsam situation där jag tvingas bevisa min påstådda musikalitet.

Situation 1:

A: Jaha, vad pluggar du till då?
C: öhh, gitarrlärare...
A: Vi har ju en gammal gitarr här borta, kan du inte spela litet för oss?

Där skulle min lögn falla likt ett fuskbygge på solkusten under jordbävningssäsongen. MEN, om det istället skulle se ut som följande exempel:

Situation 2

A: Jaha, vad pluggar du till då?
C: Ljudtekniker
A: Okej.

Och där skulle lögnen var i hamn. Jag slipper bevisa något överhuvudtaget. Om jag mot all förmodan skulle bli tillfrågad att sköta liveljud eller dyligt (vilket jag faktiskt tror att jag skulle kunna) är det ju bara att påstå att jag bara jobbar i studio, och inte alls kan liveljud. Lättt som en plätt.


Nåväl, tillbaka till gårdagens äventyr. Efter den galna krogen begav vi oss till en annan nästan lika galen krog: torggrillen. Där träffade vi ett glatt festgäng. En väldigt brokig skara, rentav. En såg ut som Janne Josefsson och sjöng visor med sin dramatiska barytonstämma. En annan titulerade sig som "uppfinnare av bra skit". Han var även någon sorts taekwondo-mästare. En tredje var något slags bikertjackis från Södertälje. Han var full som en alika och viftade med en sedelbunt fetare än kycklingfettskärringens lår. Förutom att spela bort en stor del av sagda hög hann han även med att kalla personalen för talibanjävlar, samt avhysa den finska tanten som tagit på sig någon slags modersroll.

Det fanns faktiskt en femte medlem i gänget. Han var småtjock, skäggig, sunkig och spelade bas. En äkta stoner, med andra ord.

Nej, nu är jag less på att berätta om min kväll. Gott vin kom och gott vin for. Skämtcider efter skämtcider försvann ned i vår kollektiva festmage. Någon slutade sin kväll liggandes naken i fosterställning i en dusch på durrnäs. En annan blev kvarglömd på torgrillen.

Men, man kan inte alltid ha kul.